En klumpeduns
Jag vet inte vad det är med mig, men jag har blivit en riktig klumpeduns. Varje gång jag ska resa på mig, gå och hämta något eller ja - vad som helst, slår jag i mig i närmaste möbel eller vägg. Oftast är det tårna, låren, handlederna och axlarna som får sig en omgång. Nu är jag i älvesta, och ordet "AJ, AJ, AJJJ" ekar hela tiden runt i huset.
Hur botar man klumpighet egentligen? Måste man försöka ta det lugnt och tänka sig för varje gång man slänger ut armen för att ta tag i mobilen som ringer? Eller när man kommer på något man har glömt och reser sig snabbt utan att tänka på bänkskivan man har ovanför benen? I går gick jag in med huvudet rakt i snedtaket när vi skulle sova. Jag fick ont, och David fick sig ett gott skratt.
Det är väl alltid bra när man kan glädja någon annan?
Hur botar man klumpighet egentligen? Måste man försöka ta det lugnt och tänka sig för varje gång man slänger ut armen för att ta tag i mobilen som ringer? Eller när man kommer på något man har glömt och reser sig snabbt utan att tänka på bänkskivan man har ovanför benen? I går gick jag in med huvudet rakt i snedtaket när vi skulle sova. Jag fick ont, och David fick sig ett gott skratt.
Det är väl alltid bra när man kan glädja någon annan?
Kommentarer
Trackback